Inte vad jag trott om dej

Det här hade jag aldrig kunna vänta mej från dej. Absolut inte efter att du 2 timmar tidigare stått och förklarat att jag va en bra vän å bla bla bla.

Det var verkligen inte min dag. Började med en helvetisk dag hemma, mådde verkligen pyton. Men tog mej ner på jobbet, Sofie såg på mej att det inte var bra, sen dyker en person upp och är på väg in, hon ser att jag tvär vänder och går bakom så hon vänder och åker sen iväg. Mitt humör blev bara sämre och sämre. Jag bara skakade och händerna knöt sej hela tiden. Men som tur var så jobba jag med Sofie och mitt humör lättade.
Senar fick jag sms av kusin Mia som undra om jag ville följa med på krogen och jag är väl itne den som tackar nej till festa. Och kände att det var exakt de jag behövde. Blev genast på bra humör och skutta omkring där på jobbet.
När vi slutat så va de bara skynda sej hem, halsa nån öl, duscha, sminka sej å sen kom Mia och hennes kompis.
Prata lite minnen och att vi måste skärpa oss. Förut var vi as tajt men nu har vi glide isär.
Så får de inte va, vi måste bygga upp de igen. Skjutsen kom och vi var på väg mot Hudik. Utanför Ämbarbo så vart det fel på bilen, klockan va mycke och Mias kompis börja tänka om. Hon va trött och tyckte inte de va värt att åka dit såsent men Mia och jag va på så klart. Mia fixa ny skjuts och det bar iväg.
När vi kommer dit så mötte jag min "kompis" som jag trodde han var. Specielt eftersom han då stod å förklara att jag va så snäll, att jag aldrig snackat skit om han och massa saker.
Vi gick till entren men han fick inte komma in, var för full och redan blivit utslängd. Jag gick in ensam och leta upp Mia, hade trevligt sen åkte vi hemåt.
Min "kompis" ringde ett x antal gånger på väg hem och vi bstämde att vi skulle träffas när jag kom tillbaka hem till Ljusdal.
När ag var mellan Ljusdal och Delsbo så prata jag med han sista gången, han sa att han stod å vänta utanför min lägenhet och jag sa att jag kommer snart jag å.
När jag väl kom hem så ser jag min dörr, glaset är trasigt, det är hål rakt igenom. Jag låser upp dörren som han låst efter sej och kliver in, där står hans skor. Jag går in i lägenheten och möter han. Frågar han va i helvete han håller på med å att han kan ju fan inte slå sönder rutan och bryta sej in i min lägenhet. Han blir sur och ger mej nått slag, han ser ut att verkligen njuta.
Jag sa till han: Ett slag till å jag ringer polisen. Men han brydde sej inte, han fortsatte. Jag sprang ut genom dörren och knacka på hos nån granne å se om någon kunde ringa polisen men ingen öppna.
Tillbaka till lägenheten och fick tag i min telefon å låste in mej i badrummet, satte med på golvet och ringde polisen.
Dom skulle komma och det gjorde dom. tid tog det för de är krångel med adresserna.
Måste prata med någon om de. Ser ut som att jag bor nån annanstans. Så dom att åkt och väckt ett äldre par mitt i natten. De är ju väldigt kul att man vet att inte ens polis och ambulans hittar om det verkligen skulle hända nå riktigt.

När dom väl kom till mej så va min "kompis" borta. Men dom kräppte massa kort och tog blod som fanns lite här och där.
Hade hans blod i mitt ansikte och armar, på golvet, på garderoberna, dörrarna och glaset som han slagit sönder.
Efter att dokumenterat allt som hänt och gjort allt dom kunde i min lägenhet så skjutsa dom upp mej på sjukhuset,
där dom inte ens ville ha in mej. :Kan ni inte komma i morrgon lr nån gång ist? Polisen sa men va fan hon har fått flera smällar i huve, man vet aldrig hon kan va fått hjärnskakning lr nå, man vet aldrig å dessutom har hon glas i foten.
Efter mycke om och men fick jag komma in men läkarn brydde sej inte mycke alls. Glasbiten i foten från rutan sitter kvar än. :Hittar inget hål där den kan ha gått in så du har inget där. Jag: Men jag känner ju att den är där, kan ju itne gå på hälen. Men enligt han fanns det inget där. Sen huve mitt brydde han sej inte mycke om.
Sen tyckte han att jag skulle åka hem till min lägenhet som rutan är trasig på å de är bara klapa in, där tyckte han att jag skulle sova ensam. Ingen som jag ringde svara så hade ingen att sova hos. Efter polisen tjata på läkarn så fick jag sova på sjukhuset. fick lägga mej vid halv 5 på morgonen och kl 8 kom dom å väckte mej.
Gick hem med världens huvevärk, svart för ögonen. Hann bara komma hem så kom pappa å knacka på dörren å fråga va som hänt. Då hade Carro<3 ringt till pappa å fråga va som hänt för hon hade läst på facebook, men pappa hade ju ingen naning å vart jätte orolig.
Gjorde mej i ordning och gick ner på jobbet, mådde inte bra för 5 öre. Blek, en sjudundrans jävla huvevärk.
Kunde inte göra mycke, fick gå å lägga mej flera gånger på golvet. Vart sån smärta i huve så jag måsta spy å då släpte de mer å mer. Lars hoppa in och börja en timme tidigare. Tack för de!
Knata hem, la mej i soffan nära på att somna sen ringde pappa, åkte med han till Hennan.

Tänkte lägga mej och sova men följde med han till Stig i Hälsinge Nybo där dom drog fram kylskåpet och gjorde rent, sen hem till tvn men  var för trött för att titta så gick in till Emils rum och skulle lägga mej men då vart maten klar.
Åt å sen kom mamma. Börja tills lsut prata å de va lugnt sen vart det halv 8 hos mej och sveiges värsta bilförare.

Å idag ringde polisen till mej och undra lite saker och han tog även kontakt med min hyresvärd som ringde nyss.
Han fråga om jag ville att han skulle byta dörr lr sätta in ett till spec lås så de inte är lika lätt att ta sej in i lägenheten.
Inte tänkt förut på hur sjukt lätt det är att bryta sej in när det är glasruta på dörren. Man vet ju aldrig kan ju hända något nån gång som är värre.

Ska ringa nått ställe om råd till ersättning åxå. Se vad doom säger sen efter helgen så ska polisen höra av sej igen så ska vi ta det vidare.

Idag är jag ledig och de är otroligt skönt. Absolut med tanke på min huvevärk. Tillbringar min dag i Hennan och kvällen lika så. Bjuden på fest men känner mej inte de minsta lilla sugen på festa idag. Plus att jag jobbar 12 till stängning imorgon.

Längtar till den 13. Ska på släkt middag då hos Mia, Ante, Ulla och Pell. Ska bli riktigt kul.
Så jävla synd att vi glide ifrån varandra så här. Vi va verkligen as tjat förut. Men när farmor och farfar dog såhade ingen tid för något längre. Vi pratar om att vi måste samla ihop å hitta på nå men tar månader innan de händer. Skärpning Bäckmans släkten. Vi måste hålla ihop! Vi betyder mycket för varandra och jag vet att alla känner lika.
Jag saknar tiden då vi alla umgick. Saknar söndagarna hos farmor och farfar.
Allt ska inte behöva försvinna bara för att dom gått bort. De är de sista dom velat.


Nu kom lillebror hem till Hennan så nu ska jag va lite social med han<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0