Linda Bäckman

Ni börjar nog bli van att jag sällan skriver här. Tänkte i alla fall berätta om resan till örnåsen:) jag, kristin, anette, annika och Carro tröck ihop i min lilla bil med all packning på golv och i knä, eftersom jag inte har nå bagageutrymme. Men de gick bra, lite bortdomnade ben bara:p när vi va framme så skynda jag mej in och kika hur de såg ut i rummen, dom har ju gjort om. Skit fint! Sen plocka vi fram ost, kex, kräftor, ölkorv, bröd å jocks och vräkte i oss och drack. Va riktigt gott och Trevligt. Sen vart de chips, godis och spel. Jag hade ju som vanligt med mej sanning eller konsekvens, våghals 2 och jag har aldrig. Sen hade även jag och kristin gjort en liten frågelek åxå:p pinsamma sexfrågor. Senare på natten så hoppa vi säck fast annika banga, jag och Carro nattbada i sjön. Men när vi Kom upp igen fick annette andningssvårigheter och de sluta med att hon fick åka med ambulansen till sveg för vi hade ju inte kunna gjort nå om hon blive sämre. Sen tröck vi ner oss i samma rum och ossy under täcket. Dagen efter hade jag och kristin som va vaken tidigt ett jävla stök med att lyckas kolla på natten film. Min kära mor hade tydligen kanske tage hem högtalarna till hennan så de gick inte att kolla på dvd. Jag spani och hämta min bärbara dvd för vi ville verkligen se nått. Då kommer jag plötsligt att jag har en tv med inbyggd vhs. Så hämta den ist sen vart de hela barnen på luna och chips. Å morgonen börja ju inte Allt för bra, Klev upp och insåg att vi va utan vatten. Helvete har de sluta funka igen nu va min första tanke men då insåg kristin att vi inte hade nå ström heller. Ringde mamma och hon Kom på att hon fått en lapp om att dom skulle stänga av till klockan 12 men vi fick tillbaka den tidigare:) efter vi kollat klart på filmen vart de städa och diska sen hem till ljusdal. Duscha och följde med jonas och kristin till koff i bränta och tog nån öl sen hem och emil på någon fest som inte var nån fart på, sen blev de efterfest hos ande. Lördagen vart de folkrace en stund. Regna så man vart frysen som fan.

Ensamheten skrämmer mej, jag får panik när jag är själv, vet inte vart jag ska ta vägen. Varför? Varför ska de va så hemskt? Fattar inte.

De här tar verkligen kål på mej, orkar inte mycke längre. Kan inte sova på nätterna. Vaknar klockan 2 och kan inte somna om. Blir så jävla trött och orkeslös, orkar inte göra nå. Går på jobbet som en jävla zombi eller nå.

Jag behöver förändra mitt liv. Mina mål är att sluta röka. Har 3 cigg kvar. Gå ner 30 kg i vikt, gått ner 2 än så länge. Bygga upp mitt självförtroende och självkänsla, har redan komme en bit på väg men långt kvar och de blir bättre om jag går ner. Sluta drucke som jag gjorde förra året har jag redan lyckats med, vill inte behöva dricka upp mina känslor och ska försöka lära mej att inte äta upp dom. De blir ändå bara bättre för stunden fast ibland är den där lilla stunden värt de, då nå bättre för en liten stund. Jag ska även försöka hitta något annat att göra, vad har jag inte funderat ut än. Ska jag jobba eller ska jag plugga? Jag skulle vilja plugga ett tag men vad skulle jag försörja mej på? Just nu skulle jag vilja gå semester och åka utomlands och till örnåsen, bara ta de lugnt, fiska och inte direkt tänka på nå. Jag ska även fixa mitt körkort, har mest bara teori kvar.

Visst jag kan vara en jävla fitta, behöver uppmärksamhet, har svårt att vara ensam och kan vara lätt irriterad. Men förtjänar jag att folk ska ljuga för mej för de? Varför ljuger man och säger att man vill träffa en person men egentligen inte vill? Jag ser äcklig ut och fattar att man kanske inte vill träffa mej för utsidan räknas, men varför ändå säga att man vill när man inte vill? Fattar inte? Vill man slippa mej så varför inte säga de i stället låtsas om att man vill? De kan inte jag få ihop. Men men vid de här laget är jag så pass van. Jag är som jag är och ser ut som jag gör, kan inte begära att någon direkt vill träffa mej. Jag förstår er att ni inte vill, jag vet inte själv om jag hade vela träffa mej, men då skulle jag i alla fall säga de i stället för att låtsas att jag ville. Jag är nyfiken på hur de skulle bli om jag lyckas gå ner mina 30 kg, om de skulle vara lika eller om de skulle bli annorlunda, bli som förut.

Jag hatar mej själv för hur jag är och håller på, fattar inte att jag aldrig kan ändra på mej själv. Ska de va så svårt egentligen? Jag tycker inte de men tydligen. Fan fan fan! Orkar inte med mej själv längre. Vill flytta igen och börja om på nytt. Fly igen och Ja jag vet inte vad. Sist gick de inte bra, blev bara sämre, men de tar på grund av dej! Jag är beroende av uppmärksamhet och jag hatar de! Önskar jag kunde starta om och försöka vara annorlunda, men är de så lätt?

Sitter och väntar på att hyresvärden ska komma och kolla på tapetseringen. De vart totalt värdelöst fult så han ska ring och prata med dom. Men först ska jag gå och käka lunch med kristin<3