Linda Bäckman

Sutte ute i minst en timme, hur skönt som helst. Åkt förbi 2 bilar på hela tiden och de är under 3 minuter. Helt tyst, de enda som låter är Nomy som kommer från högtalarna i min lägenhet. De är mörkt ute, gatulamporna lyser. Älskar mörkret, längtar efter vintern. Sitter med en öl i handen, hur gott som helst. Är jävligt deppig ikväll men samtidigt glad på något sätt. Tänker man på hur jag har det nu så är det mer än bra. Jag har jätte bra förhållande till mina föräldrar, har världens underbaraste lillebror, önskar dock att jag hade mycke bättre kontakt med mina systrar. Jag vet inte hur många gånger jag påbörjat sms till dom eller vare på väg att ringa dom men så tänker man att vill dom de? Ingen aning hur dom känner för mej. Vi prata mycke när vi va små men aldrig längre. Tycker de är så jävla synd. Önskar vi vore mycke tajtare. Jag vet att jag inte är den lättaste människan att ha kontakt med, får lätt mina utbrott, blir lätt sur för absolut ingenting och så men de är inge illa menat mot någon. Jag rår inte för de, jag inser oftast efteråt, oftast när fet är för sent. Kanske vore bra om jag började med lamotrigin (eller hur de stavas) igen. Jag vet att mitt humör blir mycke bättre då och jag blir inte så lätt irriterad, jag kan hantera situationer på ett annat sätt då. Kanske ska ringa någon dag och be om nytt, inte tage de på typ 2 år nu. Skaffa de ju förut för att de kanske skulle bli lättare att hålla humöret uppe när jag och daniel var tillsammans. Bad ju om att få något för mitt humör när jag gick på bup. Önskar jag fick gå och prata med henne. Gunnel på bup i hudiksvall såg rakt igenom en och visste precis vart gränsen gick. Hon visste precis när hon skulle sluta och Ja hon var jätte bra men jag vart 18 år och för gammal för bup.