På grund av dej
Jag har alltid vetat orsaken till varför jag mått som jag gjort genom åren men har alltid hållit de inom mej. De är på grund av en person. En person har påverkat stort att jag mått dåligt i alla dessa år. En person som fått mej att vara så osäker i mej själv och haft väldigt lågt självförtoende å självkänsla. En person! Genom hela min uppväxt hörde jag konstant att du förstod inte hur man kunde göra si å så. Så jag skulle alltid göra saker som du inte tyckte va "inte bra/opassanande/lämpligt/fint/ja allt möjligt" för att göra dej nöjd. Hela tiden kändes de som jag skulle göra allt för annars skulle de inte passa dej. Allt för att göra dej nöjd. De kändes som jag inte hade någon egen vilja och tappade tillslut tron på mej själv, jag vågade inte längre stå för vad jag tyckte och ville. Nu längre handlade de inte bara om att anpassa sej efter dej nu gällde de alla. Ju längre de gick desto sämre mådde jag å desto mer sjönk jag ner i de mörka hålet.
Jag kämpade med att hela tiden ta mej upp, sökte bekräftelse från folk. Behövde hela tiden bekräftelse att jag dög md mitt utseende och hur jag var. Jag har vare med många killar jag vet de. Man mår bättre för stunden, man känner att man duger men de försvinner rätt så snabbt. Många tycker de är knäppt å vettitusan allt men för mej är de ett sätt att lyckas ta mej vidare, att kämpa vidare, ta mej uppåt ur de mörka hålet. Bekräftelse gör att man mår bättre å klättrar uppåt.
Många val jag gjort har jag gjort pga av dej. De är val som jag verkligen inte vela gjort men du har fått mej att inte våga göra något längre. DU!
De har aldrig känts som jag har dugit för dej. Jag vet att jag är fet, jag är 25 kg överviktig men du är överviktig du med. Men måste du alltid kränka mej för de?
Vill inte ha det så här längre. Vill inte ha nånting med dej att göra längre om du inte ändrar dej.
Tycker du själv de är konstigt att jag inte är den trevligaste mot dej när de är du som är orsaken till hur jag mår och är? Ska jag le glatt mot dej och låtsas som inget? Du har förstört så många år!
Å du är största orsaken till mitt drickande. Är du medveten om de? Jag sa förut: Är de så konstigt att jag dricker så här? Vi har ju fan alkoholiste på båda sidorna. Jag har lätt att bli beroende jag vet de. Därför jag försöker lugna ner mej med drickandet. Men de är du som orsakat mest att jag vill dricka. 
Kommentera gärna!
Sådär tror jag det är många som känner det, om det nu är nån tröst. Det var iallafall modigt skrivet av dig. Jag känner dig inte men tycker att du är en söt brunett.
jaru tjejen vad säger man. Du är mig för 20 år sedan. Uppvuxen mé sprit, fylla, slagsmål. Ja mé mera. Men dé går att bryta men dé é bara du själv som kan göra dé! Man har bara ett liv å jag tycker inte att du ska skjunka till samma nivå som den du é arg på. Nä rensa livet å omge dig bara mé positiva människor, saker m.m. Ta vara på livet du har bara ett å dé é du som bestämmer hur dé ska sluta! Kram på dig
Gör upp med den personen om du orkar o vågar,eller skriv ett brev till den och antingen ge det till den eller elda upp det.
Du måste få ut de här hemska känslorna,göra upp med dom o sen gå vidare...
Du är en sån fin tjej och perfekt som du är,våga tro på dig själv det är du värd.
fortsätt kämpa och hitta styrkan att tro på dig själv fullt ut:)
Att dra ner på drickandet tycker jag är en bra ide,att de känns bra för stunden stämmer men man tänker ofta lite mer och blir mer deppig:/ sen besviken på sig själv. vill att du ska må bättre och du vet att jag finns om du behöver prata. kram
Didde: Jag vet och tyvär har extremt många det 1000000000000 gånger värre än mej. Å du, du får väl gå upp för backen någon gång å lära känna mej=)
Lise: Jag önskar jag bara visste hur man gjorde å jag önskar jag var starkare.
Carro: Tror mej jag har försökt många gånger men känns som de aldrig blir någon skillnad.
Syrran: Men för varje sekund som känns bättre är de värt de. Men jag ska försöka dra ner på de. Jag vet att du alltid finns där. Tack<3
Jag vet inte om Carro och syrran är samma så skrev så där=)
