Ramla ner igen
Så va man tillbaka igen då med självmordstankar och helvete, ner i de mörka. Ska jag aldrig få må bra? Verkar fan inte så.
Har tappat all kraft och ork. Jag orkar inte bry mej längre, är itne ens intresserad längre av att försöka bygga upp mej själv ännu en gång.
Jag orkar itne bry mej om dom jag har ikring mej, orkar inte bete mej normalt, tappat humöret totalt igen och jag orkar inte ens anstänga mej till att försöka vara trevlig.
Jag förstår om ni lämnar mej, man har inte allt tålamod i världen, jag förstår om ni lämnar mej. Folk har gjort de förut och jag vet att folk kommer forsätta göra de tills jag väl lyckats bygga upp mej själv rejält.
De är långt dit och jag tror jag inte klarar av de. Jag omringas av för mycke mörker nu och vill mest bara va ensam, medans vissa är mer än välkommna, dom jag itne direkt känner.
Jag vet att jag stött bort er nära och jag är jätte ledsen för de. Men jag har inte orkat, inte haft kraft att hålla den mask jag behöver. Orkar heller inte prata med någon.
Förlåt! Försök håll ut!
Jag vet itne längre om de är värt att försöka kämpa mer, jag har kämpat i så många år och de blir inte bättre. Skulle de bli skillnad nu? Tror inte de. De finns liksom inget att kämpa för.
Jag har liksom bara mej själv, visst familj men hur mycke finns dom egentligen där? Jo älskade lilleberor<3 mitt allt här i världen!
Jag kan inte förstå att du är så jävla snäll och underbar mot mej, med tanke på vad jag gjorde mot dej förut. Du har ett hjärta av guld och mycke mycke mer där till. De finns inte ord att beskriva dej Emil<3
Är i Hennan nu och vill bara hem, vill vara ensam, låsa in mej i lägenheten, dra ner persijennerna (ingen aning om hur man stavar till de), lägga mej i soffa och nöta "The O.C".
Jag önskar du va hemma lillebror, men du kommer inte för ens imorgon. Jag saknar dej som fan!
ja du hur mkt finns din familj där egentligen, de är trevligt att läsa men de är bra att veta . Vet tyvärr inte vad jag kan hjälpa dig med härifrån men jag har sagt att du jätte gärna får komma hit men de är inte tillräkligt intressant. tur du har emil iallafall:)
Han har stöttat mej på ett helt annat sätt än vad någon annan gjort. Är de så svårt att acceptera de?
Hade de vare skillnad om jag skrive att du funnits där mest? Hade de vare bra då?
Även om man erbjuder sej att lyssna, säger att man finns där är de ändå inte samma sak. De Emil gör är nå helt annat, orden han säger är dom mest stöttande ord jag fått av någon, han har erbjudit sej att komma när jag mått dåligt och massa saker. Jag vet att de är långt för dej att komma men han säger annorlunda saker som verkligen verkligen betyder stort och stort bevis på att han verkligen bryr sej och finns här.
Jag vet inte själv heller vad någon skulle kunna hjälpa mej med så är inte lätt att säga. Och jag känner inte direkt för att prata med någon om hur jag mår så de lättastge är väl att man får se genom mej och utgå från de, och välja själv om man vill försöka stötta på nå vis. Jag vet att vi as sällan ses och de är jävligt tråkigt. Jag har inte ekonomin att åka, har inte ens själv råd att leva på min lön som jag får. Men om man säger så här, du kommer sällan hit åxå och har heller aldrig komme till mej och hälsa på direkt.
oj oj trodde inte du skulle ta de så hemskt.
Svårt att acceptera de absolut inte vet inte ens vad man svarar på detta. ag hoppas att du börar må bra igen och mer kan ag tyvärr inte göra.
Näe å jag inte du skulle ta de så illa. Emil och jag har ändå vuxit upp tillsammans och ni valt att vuxe upp på annat ställe. Sen så har de vare som de vare mellan dej och mej med åren åxå så.
Så jag tycker inte att de kan vara sån stor grejj att han betyder mest för mej och funnits där mest för mej.
de tycker inte jag heller.
hmm valde är kanske fel ord att använda.
