Nu rasar de igen =´(
Önskar jag hade sömntabletter men samtidigt vill jag inte ta för jag vet själv hur jag funkar, mår jag dåligt lr är på sämre humör så överdoserar jag. Jag är inte rädd att jag skulle göra de utan är mer rädd att jag skulle göra de å inte tar mej upp till jobbet lr så. Att jag blir trött lr dålig igen. Förut gick jag i skolan å då va de ju skit samma men nu är mitt liv mer seriöst.
Har inte gjort nå sånt här på ett år så döm inget, gjorde förut och vet inte om jag skule göra igen men jag har gjort å man vet aldrig, skulle kunna göra fler gånger, de har jag ingen aning om. När man mår riktigt dåligt vet man inte helt vad man håller på med och de bara händer, inget jag styr över.
Folk tjatar ständigt att jag borde skaffa sömntabletter för att jag sover så dåligt i perioder men dom vet inte vad dom säger egentligen.
Ni får gärna kommentera och tycka att jag är extremt omogen men jag vågar stå för de och de är inge tyck synd om mej lr nå sånt.
Trodde jag skulle få må bra längre men näe, så vart de inte. Vet inte vad som hände men jag orka inte längre va social av mej lr engagera mej. Förlåt att jag knappt hör av mej längre, å när vi väl hörs så är jag så kortfattad som man kan bli. Förlåt! Jag har inte orka vara glad, trevlig och social.
Sen i helgen börja tankar komma tillbaka. En dag dök upp upp i mitt huvud mer än någonsin, den dyker upp var och varannan dag men nu är de dygnet runt konstant. 24 november 2006. Dagen jag ångrar mest av allt, mitt livs största misstag. Jag hatar mej själv för att jag tog detta beslut.
Jag tycker de är skit jobbigt varje gång nån berättar att dom ska få men samtidigt är jag överlycklig för allas skull.
Mina ätstörningar har blive bara värre nu åxå, har väldigt svårt att behålla de jag äter. De känns as hemskt när jag jobbar, då vägrar jag ju gå in å göra nå, de är skit svårt och jobbigt. Jag får sån jävla ångest och känner mej så jävla äcklig. Vill bara få upp de!
Folk förstår inte hur saker å ting är om dom inte vare med om lr känt själv, dom kan inte föreställa sej, bara dömma.
Jag har iaf världens underbaraste lillbror Emil Bäckman<3 Han finns alltid å stöttar en när man behöver han. Han är inte den som visar känslor men när de behövs så kan han. Jag finns här för dej lillebror och jag vet at du alltid finns här för mej. Älskar dej Emil<3
Va iväg på Nore med Sofie igår, men vi låg inte så länge. Vart så jävla molningt efter ett tag, drygt som fan spec när man är ledig.
Imorse va de möte på jobbet, hade inge å säga alls, jag som alltid brukar babbla på då. Va på tok för trött, orkar inte engagera mej så mycke till nå alls längre. Försöker bara hålla mej vaken.
Va på körskolan igår och idag. Igår slarva jag en massa men idag va jag mycke bättre. Nästa gång ska vi köra en annan stäcka så får vi se hur de går då, sen bilr de ner på köpingen=)
Har börja känt behovet av att börja dricka igen, fan säger jag bara! Vill inte behöva använda alkoholen som bedövning. Jag kom ifrån de och de kändes underbart men nu är de tillbaka.
Tror jag fått in en sten i handen, så jävla störigt och ömt. Får inte ut den heller, less! Haft den där sen i fredas.
Näe u ska jag kryoa säng å försöka sova, se om man lyckas sova i natt. Jobbar inte dubbelpaass imorgon som jag skulle, Lars erbjöds sej att ta halv passet,
