Save me from me
Hatar dessa dagar, önskar dom försvan. Dom har funnits allt för länge och jag önskar de bara tog ett slut.
Dom kommer mer sällan nu så det är skönt. Men hela tiden finns det där, tankarna. Så fort jag blir syssellös så kommer dom fram. Allt gamalt dyker upp. Vill inte tänka.
24 november 2006 nöter i min skalle varje dag. Jag önskar mer än något annat att jag kunde få det ogjort, men det går inte. Mitt livs största misstag. Mitt näst största misstag är Daniel. Önskar jag aldrig träffat dej.
Jag önskar man kunde spola tillbaka tiden och försöka leva om allt på ett bättre sett. Försöka stå på sej och vara starkare. Men tyvär så går inte de och de är bara kämpa vidare och försöka klättra uppåt så länge man orkar.
Jag kämpar ensam, önskar det fanns någon där som tog tag i min hand när jag håller på falla neråt, någon som kunde dra upp mej från mörkret, någon som fanns där och smekte mej i håret och sa att de kommer bli bra en vacker dag, någon som mena de den sa och stannar hos mej. 
<3
Fick lite bilder av Camilla på farmor och farfar<3
